Ann Larsson Dahlin

Nordlig breddgrad

Förtrollad, fascinerad och trollbunden – synonymer till begreppet ”bergtagen”, beskriver väl den eufori jag kände när jag i mitten av november 2019 färdades med buss från Reykjavik mot staden Akureyri. De karga bergen som reste sig på båda sidor om den slingrande vägen var svartvita och med mängder av olika gråtoner. Hårda bergspartier med djupa klyftor, skrovliga och veckade - strängar av lava tidigare rinnande men nu likt stelnad deg. Lager av bergarter som bildar tydliga ränder på bergens sidor. Spår syntes av en hänsynslös vind som piskat stenar, klippblock och rinnande grus. Dimmor lade sig ibland under resan som en stor hatt över bergstoppar och suddade ut tydligheten i de grafiska mönstren. Diffusa reste sig bergsformationer i fjärran, somliga som sockertoppar klädda med florsocker medan andra syntes mer mörka. Den vita snön låg ibland som ränder i de veckade bergen, som bäckar tycktes de strömma ner längs de mörka bergssidorna. Sprickors känsliga förgreningar bildade nätverk likt mörka rottrådar mot den vita snön.

Bergens mörka klyftor och kraterlika bergsformationer berättade om ett landskap som ständigt formas, om utbrott, sprutande lava – om födelse av ett land. Ett kargt, vilt och omväxlande landskap, där klyftan mellan två världsdelar vidgas i gränsen mellan de två plattor som så sakta glider isär! Likt ett månlandskap ter sig stora delar av naturen på denna fantastiska och mytomspunna ö, en sagornas, vulkanernas och glaciärernas ö!

Flera resor i våra nordiska landskap, såsom våra svenska fjäll och Nordnorges fjordar har fyllt mitt sinne för lång tid, och minnesbilder växer fram på mina papper. Svarta färger och nyanser, monokroma pigment och färger som granulerar sig och flockas. Breda penslar och mycket vatten som sätter pigmenten i rörelse! Pigment och vatten får samverka, skapa färgtoner av alla de slag – etsande, rinnande och dansande nerför bergssluttningar likt strömmar av lava och grus. Olika jordfärger som berättar om de historiska lager som landskapet visar upp, men även många blåtoner för snö, is och för skuggiga partier när sol och blå himmel bländar med sitt ljus. Jag har försökt att i mina akvareller fånga magin, dramatiken, skrovligheten, mönstren och färgspelen, min hänfördhet och min eufori inför det storslagna men också min sorg över de smältande glaciärerna.