Sågverksrörelsen


Med skogsavvittringen avskiljdes tydligt kronans skog från allmogens och byarna tilldelades ökade arealer. En mycket viktig tidig förutsättning för skogsnäringens utveckling i Ådalen har varit statens upplåtande av mark för kolonisation från mitten av 1700-talet, då kronoskog och bondeskog genom den s k skogsavvittringen klart avgränsats

(avvittring = eg. äldre benämning på bodelning vid arvskifte).
I socknarna kunde nybyggen börja och befolkningen växa. Utvecklingen accelererade som följd av laga skiften då byarna splittrades och enskilda nybyggare tillfördes ännu mer skogsmark.


Från sågverksrörelsens genombrott vid mitten av 1800-talet blev sågade och förädlade trävaror vår viktigaste export.
Med ny teknik kunde man från mitten av 1800-talet driva sågverk med ångkraft och då förlägga det till bästa transportläge vid älvmynning och kust.
Det blir arbete för säsongsarbetare innan sågverkssamhällen och en fast arbetarstam uppkommer.

I inlandet får lokalbefolkningen arbeten som skogshuggare och körare på egna hemman eller arrenderad mark. Befolkningen ökar starkt med invandring från södra Sverige, Jämtland, Norge och Finland. Invandrande värmlänningar, med kunskap och erfarenhet i skogsarbete, introducerade ny teknik och nya redskap.
Norrland blev ett alternativ till Amerika som emigrationsmål.


Skogs- och flottningsarbete blev den viktigaste näringen, Ångermanälven Sveriges största flottled och Sollefteå ett av landets viktigaste skogscentra.
Bonden, som i regel var hästägare, blev entreprenör och skrev kontrakt med skogsbolagen om att leverera en viss mängd virke under arbetssäsongen. Den varade i regel från december till april.

En del sålde sin  skog och gjorde sig pengar på det. Sollefteå utvecklades till ett skogsadministrativt centrum med säte för sågverksbolagen, Ångermanälvens Flottningsförening och Ångermanälvens Tumningsförening. År 1883 bildades också här föregångaren till Sveriges Skogsvårdsförbund i syfte att säkra skogens återväxt.


År 1903 stiftade riksdagen vår första skogsvårdslag. För att den skulle efterföljas inrättades
Skogsvårdstyrelsen som övervakande myndighet. I Västernorrlands län  lokaliserades den inte som annars till residensstaden utan till Sollefteå. Skogsvårdslagen ställde  bl.a. krav på markägarna att tillämpa rationella avverkningsmetoder och  svara för att ny skog tillkom efter avverkningarna.

Publicerad: 2012-11-01

Medborgarservice