Miljöfarlig verksamhet

Utsläpp från industri, miljöfarlig verksamhet

Bestämmelser om miljöfarliga verksamheter finns i miljöbalken. Om du ska starta eller driva vissa typer av miljöfarliga verksamheter krävs tillstånd eller anmälan.

Vad är miljöfarlig verksamhet?

Med miljöfarlig verksamhet menas användning av mark, byggnader och anläggningar som på något sätt innebär utsläpp till mark, luft eller vatten eller utgör annan risk för olägenhet för människors hälsa eller miljön. Exempel på verksamheter som räknas som miljöfarliga verksamheter är lantbruk, olika typer av industrier, avloppsanläggningar med flera.

Krävs tillstånd eller anmälan för min verksamhet?

I lagstiftningen delas verksamheterna in i A-, B-, C- eller U-verksamhet beroende på verksamhetens omfattning och miljöpåverkan. För att anlägga eller driva vissa typer av verksamheter krävs tillstånd eller en anmälan. I miljöprövningsförordningen framgår vilka verksamheter som kräver detta.

Tillståndsplikt

Tillståndspliktiga verksamheter har en stor påverkan på miljön, sådana verksamheter kan bland annat vara stora verkstadsindustrier och täkter. Verksamheter som klassificeras som A-verksamheter kräver tillstånd från miljödomstolen och B-verksamheter tillstånd från Länsstyrelsen.

Anmälningsplikt

Anmälningspliktiga verksamheter klassificeras som C-verksamheter. C-verksamheter ska anmälas till kommunen senast sex veckor innan planerad start av verksamheten. Exempel på anmälningspliktiga verksamheter är större bensinstationer, hantering av avfall, mindre sågverk och industrier.

Ingen prövning

Verksamheter som inte behöver tillstånd eller anmälan kallas U-verksamheter. Dessa verksamheter omfattas ändå av miljöbalkens regler och kan påverka miljön på olika sätt. Kommunen har tillsyn på dessa verksamheter och kan ställa krav på skyddsåtgärder. Exempelvis bilverkstäder och mindre jordbruk räknas som U-verksamheter.

Vad säger lagen?

Den som bedriver en verksamhet har ansvaret för att utreda och undersöka störningar från sin verksamhet. Verksamhetsutövaren har även ansvaret för att åtgärda brister. Verksamhetsutövaren ska också upprätta rutiner för kontroll av sin verksamhet, så kallad egenkontroll. För att göra detta krävs att verksamhetsutövaren har tillräcklig kunskap om riskerna med sin verksamhet och skapar rutiner för att hantera riskerna.

Till toppen