Från Kiev till Reveljen – Olhas resa mot det svenska språket

Olha Trepet kom till Sverige för tre år sedan med sin familj och hunden Mikka. Från att vara universitetslektor i Ukraina till att studera svenska på Reveljen – hennes berättelse visar både utmaningarna och möjligheterna som väntar den som är ny i Sverige.

Olha berättar att hon startar varje morgon på samma vis. Olhas man brukar göra morgonkaffe åt henne. Sedan tar hon bussen till Reveljen för att delta i svenskstudier inom grundläggande vuxenutbildning. Trots en passion för språk och det skrivna ordet finns många utmaningar med att bygga upp ett nytt liv i Sverige.

När orden fastnade i munnen

Olha kommer från Ukraina där hon arbetade som universitetslektor och undervisade i engelska och tyska. När hon tvingades fly från Kiev till Sverige för tre år sedan blev tillvaron en helt annan än vad hon var van vid.

"Första jobbintervjun, för ett jobb som resurs för ukrainska elever var en katastrof. Det kändes som att jag hade papper i munnen", berättar Olha om sina första steg på den svenska arbetsmarknaden.

När hon träffade sina blivande kollegor och försökte hänga med i samtalen på svenska kändes det "som en kalldusch”. Flyktingar från Ukraina fick från början inte studera svenska på SFI och därför dröjde det innan Olha kunde börja på Reveljen. Istället använde Olha mycket engelska eftersom det var det enklaste sättet att prata med svensktalande. Nu ser Olha dessa tillfällen som missade chanser att träna språket.

När Olha började studera svenska på Reveljen började saker vända. Hennes första lärare, Camilla Tarberg, gav henne ett tydligt råd: glöm engelskan för att kunna fokusera på svenskan.

"Det bästa sättet att lära sig är att kommunicera med varandra. Då kan man utveckla språket och bli tryggare", förklarar Olha. På Reveljen har hon träffat vänner från olika länder och lärt sig ord på flera språk – men de pratar svenska sinsemellan för att träna.

Att studera på plats på Reveljen har varit avgörande för hennes språkutveckling. "Den som är ny i Sverige utvecklar sitt språk bäst på plats", menar hon. På Reveljen finns studietorget, grupprum, skrivare och wifi – allt som behövs för att skapa en lugn studiemiljö.

Drömmen om boken "Kiyanka"

Trots utmaningarna med språket och jobbsökandet har Olha stora drömmar. Hon planerar att skriva en bok som ska heta "Kiyanka" – ett ord för någon som kommer från Kiev-regionen.

Inspirationen till boken kommer från ett foto av henne och en vän när de skrattade och pratade på ett café i Kiev, hennes sista dag i Ukraina. Boken ska skildra olika kvinnors liv som kommer från olika delar av Ukraina och hur de påverkats av kriget.

Genom boken vill Olha berätta om kärlek, roliga och positiva upplevelser och hur möjligheter kan uppstå trots kriget. ”Humor hjälper oss att överleva dåliga upplevelser", säger hon.

För närvarande deltar Olha i etableringsprogrammet och söker aktivt jobb. Hon drömmer om att arbeta som lärare på gymnasiet och undervisa i juridik.

Hemma har hon maken som hon träffat i Sverige, och tre döttrar. Den äldsta går på gymnasiet och älskar kinesiska – tack vare sitt intresse för manga och lektioner med en av Olhas tidigare studenter har dottern lärt sig sex språk. De två yngre tvillingdöttrarna har fotboll som sitt största intresse.

Även hunden Mikka, som följde med familjen från Ukraina, är en viktig del av familjen. "Barnen sa att hunden är den viktigaste skatten familjen har", berättar Olha.

Ord att leva efter

Som språklärare och språkentusiast har Olha ett favorituttryck på engelska som hon gärna citerar: "Perception is Reality" av Lee Atwater. Det speglar kanske hennes egen resa – från att känna sig begränsad av språkbarriärer till att se möjligheter i det svenska samhället.

För Olha är balansen det viktigaste. "Pengar kan inte vara det enda som räknas utan jag måste hitta balans för mig själv mellan barn, man, hund och utmaningen att hitta jobb."

Olha har ett tydligt råd till andra som funderar på att börja studera svenska. "Skaffa böckerna, anmäl dig och träffa läraren. Använd språket och öva. Du behöver lära känna språket."

Trots kriget i hemlandet och utmaningarna med att etablera sig i Sverige ser Olha framåt med hopp. Hon älskar svensk poesi – Karin Boyes "Önskan" är en favorit som hon till och med översatt till ukrainska. Sveriges natur och djurliv inspirerar henne dagligen.

"Det är bra för barnen att vara i Sverige. I Ukraina finns ingen bra möjlighet att studera", säger hon. "För att överleva måste du planera och drömma om vad som ska hända efter kriget."